Med passet i bakfickan genom gräddfilen

Back in the days, sådär runt 07/08 hade jag min första blogg på temat hållbar turism. Ett av inläggen handlade om mitt pass och hette något i stil med ”högsta vinten på lotteriet”. Mitt internationella nätverk hade ökat stort åren innan, och jag hade mer på djupet börjat förstå hur världen är uppbyggd. Inte minst hur priviligerad jag var bara för vad det står i mitt pass, något som förstås är minst lika viktigt idag. Enligt ett internationellt ”passindex” ligger Sverige i topp när det gäller resfrihet, eller med andra ord hur få gånger någon med svenskt pass behöver bry sig om visum. Så är det inte för alla, och det kan vara bra att komma ihåg när vi står där och muttrar över att det tar tid i kön på flygplatsen.

En vän hade till exempel stannat ett par dagar för länge i Storbritannien på grund av ett missförstånd och fick spendera några nätter i häktet innan deportering väntade. Jag stannade drygt en månad för länge i hans hemland utan att ha något visum alls, men möttes bara av ett stort leende och ett ”hope to see you again soon” vid migrationsbådet på flygplatsen.

En annan vän ville göra en resa genom Europa och suckade över sitt tredje försök att söka visum, då hon ännu inte lyckats ta sig in på kontoret under öppettiderna på grund av långa köer som ringlade runt hela kvarteret. Och då var det inte ens säkert att hon skulle bli beviljad något visum. Det var vanligt, sa hon, att försöka några gånger innan det gick vägen. Jag behövde inte något visum alls för att resa dit.

En vän i Stockholm berättade för något år sedan att en efterlängtad släktträff inte blev av i sista stund, eftersom familjen blev stoppade vid inpassering i EU då dom de inte blev betrodda om att ha tillräckligt mycket pengar på bankkontot för att inte vilja försöka stanna kvar. Det var bara att vända tillbaka, med julklappar och allt.

Jag är van vid att inte behöva bry mig så mycket. På den här resan kommer jag att besöka totalt ett tiotal länder, varav de flesta utanför EU, men behöver bara visum för tre. Jag behövde aldrig vara speciellt orolig för att få något av dessa beviljade och bortsett från Senegal som vill vara lite jobbiga, så har jag inte betalat några större summor. Att ha ett svensk pass är på många sätt en guldbiljett och många av oss föddes med högsta vinsten i handen.

Landsgränser är komplicerade, samtidigt som de är högst verkliga är de också påhittade, godtyckliga och skulle kunna ändras när som helst. Vissa gör det också. Det är många gånger en process att korsa dom, och den ena sidan eller den andra kan betyda skillnaden på liv eller död. Det är nog sällan vi tänker på det här när vi korsar hela kontinenter. Vi checkar in bagaget, fyller i nödvändiga papper och väntar otåligt i kön till passkontrollen innan vi äntligen kan svalka oss i hotellpoolen. Och det är väl inte så konstigt heller, på semestern ska vi kunna få slappna av.

Det kan bara vara bra att någonstans i bakhuvudet komma ihåg att många människor vi träffar i de länder vi besöker, om de så på något vis skulle kunna ha råd med biljetten, kanske ändå inte skulle få möjligheten att vara turist i Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *